Jag lider av OCD
Kan inte få nog av CorgiAddict! Det läggs hela tiden upp nya, söta bilder på corgisar.
Jag har alltid varit intresserad av djur och natur. När jag föddes så hade mina föräldrar en papillon och en långhårig dvärgtax. De gick bort när jag var runt 6 år, jag blev jätteledsen och undrade vart de tagit vägen.
När jag var 9 år så fick jag en hundvalp i julklapp, vi hade varit och valt ut en av valparna tidigare under hösten.
Jag kunde inte vara lyckligare!
Min fina Jerry.
Svårt att hålla tillbaka tårarna nu!
Vi gjorde så mycket. Vi åkte på utställningar, tränade agility, lärde honom en massa tricks (han var så duktig!) han följde med på långresor, följde med på friluftsdagarna under skoltiden. Han fick uppmärksamhet vart än han gick :)
Han blev alltid så glad när jag kom hem, trots att min mamma var hans favorit!
Har så många roliga minnen, som när han var valp och försvann sent på kvällen.
Jag blev så orolig och alla gick ut och ropade efter honom.
Han hittades ganska snabbt på grannens gård, där stog han och mumsade för fullt på gamla limpor som hon slängt ut till fåglarna.
Busvalpen.
Jag glömmer aldrig den dagen han gick bort, det har hittills varit den värsta dagen i mitt liv.
Jag bodde i en lägenhet med min dåvarande pojkvän. Jag vaknade på morgonen och mådde så fruktansvärt dåligt. Hade yrsel och kräktes. Efter att ha varit hos doktorn så mötte jag mina föräldrar i trappuppgången, de bodde 8 mil bort och brukade inte dyka upp bara sådär.
- Nu har det hänt något tråkigt. Jerry finns inte längre.
Jag förstod först inte, sen fick jag en chock. Rusade nerför trappen och bara skrek och grät. Kunde inte få fram ett ord.
Mamma hade åkt iväg med Jerry på morgonen för att han blivit dålig och klarade inte av att gå.
Veterinären sa att det inte fanns något att göra, han skulle ha fyllt 11 år.
Jag blev så arg på min mamma och det tog ett tag innan jag kunde förlåta henne för att hon gjorde det utan min vetskap. Jag fick inte en chans att ta farväl.
Hon ringde veterinären och frågade om vi kunde komma tillbaka eftersom jag ville se honom en sista gång.
Veterinären var så himla snäll och gullig, de hade gjort iordning det så fint.
Det var så fridfullt, såg ut som att han bara låg och sov. Min älskade Jerry.
- Det var ju bara en hund... kanske många tänker. Men han betydde mycket för mej, kanske extra mycket för att jag är ensambarn och uppväxt utan syskon, jag vet inte.
Djur ger så mycket kärlek och glädje. Jag har haft hamstrar och marsvin, det är lika jobbigt varje gång den där dagen kommer...
Nu har det gått 5 år sedan Jerry gick bort och jag har länge funderat på att skaffa en hund, när rätt tillfälle kommer.
Jag och min pojkvän har diskuterat och nu i sommar känns som rätt tillfälle! :)
En röd welsh corgi pembroke kommer det att bli.
Upptäckte rasen när jag lånade hem en rasbok från skolbiblioteket, väldigt många år sedan alltså!
Har kollat runt och kontaktat några kennlar som ev. kommer att ha valpar leveransklara i sommar om allt går bra, håller tummarna!
Jag förstår precis vad du menar djur ger så otroligt mkt villkorlös kärlek så det kan kännas precis lika jobbigt. Ursöta bilder på din hund -va roligt att ni ska skaffa en :D