Den Tysta Revolutionen - Världens längsta inlägg
Jag brukar inte vara så personlig på min blogg. Nu känner jag bara att jag måste ventilera mej lite.
I mars 2012 sade jag upp mej från mitt arbete som lokalvårdare. Säga upp sej från ett heltidsjobb i dessa tider, är jag inte klok? Jag fick fler och fler arbetsuppgifter men ingen mer tid, hade inte tid till raster och sitta och äta i lugn och ro, vilket gjorde att jag rasade i vikt. Det var stress från att jag klev upp på morgonen tills jag somnade på kvällen, om jag somnade, för mot slutet gick det inte att varva ner.
I mars 2012 sade jag upp mej från mitt arbete som lokalvårdare. Säga upp sej från ett heltidsjobb i dessa tider, är jag inte klok? Jag fick fler och fler arbetsuppgifter men ingen mer tid, hade inte tid till raster och sitta och äta i lugn och ro, vilket gjorde att jag rasade i vikt. Det var stress från att jag klev upp på morgonen tills jag somnade på kvällen, om jag somnade, för mot slutet gick det inte att varva ner.
Tog jag ledigt eller hade semester så glömdes det att sättas in vikarier, så jag fick städa dubbelt varje gång, kunderna var heller inte särskilt glada. En dag när jag satt i bilen och skulle köra hem så tappade jag minnet och visste inte vart jag var påväg, då blev jag rädd! Det var så fruktansvärt mycket strul och tok så jag skulle kunna skriva en hel bok om det!
Facket kontaktades men chefen var helt omöjlig att göra med så jag hade inget annat val. Hade jag inte haft en av mina kära kollegor så hade jag inte stått ut så länge som jag gjorde. Hon sade upp sej två månader efter mej. Omkring 90 procent av företagets anställda var medlemmar av en viss sekt. Inget ont om dem men jag gillar inte deras värderingar, min andra kollega var av den anledningen inte med i facket så hon förstod inte alls och blev förbannad när jag berättade om deras regler.
Nog om det.
Innan jag sade upp mej så ringde jag kommunen, de behövde vikarier inom storkök. En kompis till mej jobbade också som vikarie, på en annan ort, hon jobbade nästan ihjäl sej!
Så då tänkte jag att jag i alla fall skulle få jobba några dagar i veckan.
Jag provjobbade en vecka och de tyckte att de hade gått så bra så jag fick lämna mina kontaktuppgifter så skulle de höra av sej.
När en månad hade gått så ringde jag dit och frågade om de hade några vik. Det hade dem inte men sa att det var bra att jag var beredd på att hoppa in.
Efter att jag kommit hem från New York i slutet av maj så ringde jag igen. Semestertider tänkte jag, men icke!
När skolorna stänger över sommaren så täcker deras personal för de som lagar mat till äldreboenden.
Jag sökte massor av andra jobb och hela sommaren gick. Jag ringde igen när skolorna började och hon lät ganska less när hon hörde att det var jag igen, fick samma svar denna gång också.
Den 30e september, hallelujah! Jag fick ett sms på kvällen och svarade blixtsnabbt att jag gärna ville jobba.
3 dagar blev det, skulle egentligen ha jobbat hela veckan men de tog in en pensionär istället(!).
Jag fick stå i kassan på en av deras restauranger, eftersom jag inte hade stått i en kassa på något år så var jag ovan såklart! Det tog lite tid att räkna i huvudet men när de betalade med kort så gick det galant! Men en av de som jobbade där tyckte tydligen att jag var för långsam och knuffade bort mej när kön blev för lång. Det är klart att de är snabbare när de har jobbat på samma ställe i 20 år!
De har inte hört av sej något mer sedan dess och jag tänker inte ringa och tjata något mer.
Jag har sökt massor med jobb, mycket spontanansökningar på ställen som jag verkligen vill arbeta på.
En butik kunde tänka sej att ta emot mej som praktikant, det sket sej när de fick reda på att de inte skulle få någon ekonomisk ersättning för det.
Många tar inte ens emot ansökningar utan vill ha dem via mail, cheferna är alltid upptagna och vill inte bli störda.
Jag har aldrig varit med om något värre! Kan också förstå att de blir trötta på alla som kommer in varje dag och frågar om jobb.
Det är illa när det inte ens går att få jobb i en matvarubutik!
I dagens samhälle så ska man vara extrovert för att få ett jobb, spontan med en sprudlande personlighet och prata i ett!
Min före detta arbetskollega var inte arbetslös länge innan hon fick ett nytt jobb, hon är en person som alltid är sprudlande glad med en smittande energi och hon kan bli kompis med alla.
Min före detta arbetskollega var inte arbetslös länge innan hon fick ett nytt jobb, hon är en person som alltid är sprudlande glad med en smittande energi och hon kan bli kompis med alla.
När jag var arbetslös 2007 så var jag på en del intervjuer, på den tiden RINGDE de och berättade om man hade fått jobbet eller inte.
På några av intervjuerna så fick jag veta att jag var för inåtriktad, inåtvänd, lite tyst för passa för just det jobbet.
Jag har blivit mobbad och utfryst under större delen av min skoltid, räckte jag upp handen i klassrummet för att svara på en fråga så skrattade alltid flera klasskamrater åt mej, jag slutade att räcka upp handen och att redovisa var det värsta jag visste. De fortsatte att mobba mej för mitt utseende och min klädstil.
När jag började på gymnasiet så satt allt det där kvar och mitt självförtroende var kört i botten. Jag var väldigt tyst vilket gjorde att jag inte fick några mvg:n i mitt betyg.
Nu har jag förändrats mycket på 10 år och jag är mer social och öppen idag än vad jag var då.
Om bara arbetsgivare kunde förstå att man inte gör ett sämre jobb bara för att man har en introvert personlighet.
Jag har läst boken "Introvert- Den Tysta Revolutionen" av Linus Jonkman. Det är så mycket som känns igen och det står väldigt mycket om den introverte i arbetslivet!
Rolig bok, kan verkligen rekommendera den.
Något mer som jag inte har berättat är att jag har sökt in till en högskoleutbildning inom grafisk design.
Jag hoppas verkligen att jag kommer in, får besked den 12 juli. Det var runt 70 sökanden till 24 platser, ångrar att jag inte gjorde högskoleprovet!
Bara att hålla tummarna.
Vi är jämngamla du och jag, och jag känner så väl igen mig! Trist att i stort sett bara en personlighetstyp accepteras i dagens läge, åtminstone inom serviceyrken. Håller alla tummar och tår för dig att du lyckas ta en högskoleplats till hösten! Själv insåg jag till sist att min enda chans att alls få jobb inom någonting jag trivs med är att ge mig in i den akademiska världen istället för att hanka mig fram på diverse ströjobb. Du har alla förutsättningar att lyckas inom färg och form så du behöver nog inte vara ett dugg orolig.
Från en glad 80-talsfantast till en annan (som också räknar dagarna till den tolfte...)