Äntligen husägare!
Från början letade vi bara i ett område, där jag helst av allt ville bo. Varje gång när jag åkt förbi där så har det känts som att komma hem, ska vi köpa hus så ska vi köpa hus där! Tyvärr är det väldigt populärt och dåligt utbud på villor så priserna sätts därefter.
Drömhuset dök upp hösten 2016, vi var på visning och jag blev helt kär. En 80-tals villa med några originaldetaljer kvar, som dörrar och braskamin. Det var helt utanför vår prisklass men vi tänkte att vi kunde pruta lite. Vi avvaktade och sen blev det budgivning som vi inte ens gav oss in i.
Jag blev jättedeppig! Men intalade mej själv att det inte var värt det, lägga varenda krona på boendet, hur kul är det. Vi som tycker om att resa...
Vi fortsatte att gå på visning efter visning, inget kändes rätt, för stort renoveringsbehov, för dyrt, för nära motorvägen, för långt från stan.
Sedan dök det upp en till enplansvilla från 80-talet, i ett tätbebyggt område. Men för det priset så kände vi att det var ok, så vi hoppade in i budgivningen! Tror det gick max 10 minuter sedan var vi överbjudna flera gånger om. 800 000 över utgångspris...
En fin sommardag 2017 så åkte vi till ett naturreservat med Roxy, som ligger i det området som jag vill bo i, jättefin natur med en stig längs vattnet så Roxy kunde svalka sig. Vi satte oss och fikade och jag kom på att jag sett en annons på Hemnet att ett hus var till salu i området. En 2-vånings villa med eget vatten och 3-kammar brunn. Dessutom var inte bilderna speciellt tilltalande, huset var nästan helt omöblerat och jag tyckte att det såg ut som en sommarstuga, så jag hade bara scrollat vidare. Jag sa att vi kanske ska ge det en chans ändå! Vi bokade in en visning.
Vi var ganska less på husletande vid det här laget! Drömhuset dyker ju aldrig upp...
På visningen så mötte vi våra grannar som bodde på våningen ovanpå, vilket sammanträffande! De hade tröttnat på grannen ovanför och ville flytta så fort som möjligt. Själv var jag så trött på fyllgrannen vägg i vägg, jag har aldrig trivts med att bo i lägenhet. De senaste åren så blev det bara värre, polisen var där för jämnan. Det var inte kul att gå ut med Roxy ensam på kvällarna.
På visningen så var det bara vi 4, jag och sambon kollade väl inte så noga, huset kändes ok. Två badrum som vi hade som krav, huset var byggt 2005 så det hade inga stora renoveringsbehov. Trädgård med potential. Perfekt läge. Skog runt om, inte för tätt mellan grannarna, en bra bit från den stora vägen. Huset hade legat ute i nästan ett år så vi tänkte att det måste ju vara några allvarliga brister på det.
Vi lade ett bud under utgångspris, väntade på att vi skulle bli överbjudna eftersom det blivit budkrig på varenda hus som vi tittat på.
Jag tror att vi väntade i en eller två veckor, vi fick det! Men först ville vi besiktiga huset. I slutet av Augusti blev det klart, inga allvarliga fel eller brister. Äntligen husägare! Dock inte alls huset som vi tänkt oss, men i rätt område!
Det lär väl visa sig snart om vi köpte grisen i säcken..haha.